Stadsdoft och eufori
Vet ni vad jag älskar med att vakna upp i min enkla lya här i Østerbro? Stadsdoften. Än så länge sover jag med fönstret på vid gavel och varje morgon när jag stiger upp och kikar ut så möts jag av dendär specifika doften som gör mig så glad varje gång. Den påminner mig om människor, södernresor, livliga gator och stadspuls.
Men förra helgen var jag iväg från stadslivet ett tag, för jag och ett gäng tjejer bestämde oss då för att boka in vår första weekendtrip! Sagt och gjort, inom ett par dagar hade vi bokat allt och gav oss iväg mot lilla Bornholm, en dansk ö strax utanför Sverige.
Helgen var extremt mysig. Vi bodde på ett litet hotell som kändes mer som en privat gård med några extra rum än som ett verkligt hotell. Stället låg intill skogen och precis intill en låång, vit strand, där vi en dag stötte på ett gäng ryttare och deras hästar som hade tagit sig ner till vattnet för att bada. Alla mina gamla flickdrömmar om att galoppera i vattenbrynet vid stranden väcktes blixtsnabbt till liv igen. Under helgen blev det mycket traskande, picnicande och beachhäng, och så lite mysigt pyjamasparty/drinkkväll mot natten. Ön kändes på det stora hela ganska "off-season", men sällskapet gjorde resan och det var rätt skönt att komma ut i naturen en sväng också!
Jag är också så glad över de härliga människorna jag har träffat här. Jag vet inte om det har att göra med själva utbytet och det faktum att alla är i samma situation, men bara efter några dagar började det kännas som att vi redan skulle ha känt varandra i minst några månader. Att sedan göra en liten miniresa tillsammans gjorde bara saken bättre!
Under den senaste veckan har jag solat och simmat, (vem hade trott att man skulle få 25 grader och strandväder i mitten av september?!), hängt vid Papirøen, druckit mojito och hoppat av en kurs (akut brist på plugg-motivation). En dag hyrde vi också en båt som vi fick qruisa runt med en stund på egen hand i Köpenhamns kanaler.
Hur awesome?!?
Det kändes rätt fint då vi under en av de mer terapi-inriktade föreläsningarna skulle pröva på att fylla i en skattningsskala på välbefinnande och jag plötsligt insåg att jag verkligen känner mig extremt lycklig. Det går kanske emot alla principer av Jantelagen att säga det, men då kan väl Jantelagen ta och krypa in under en sten.
Jag går runt med en pirrande, euforisk känsla i kroppen. Den finns där konstant, väcker mig tidigt på morgonen (..det kan också bero på att det byggs en ny metrostation typ nästan bokstavligen UNDER mitt kollegium..) och jag känner bara ren glädje över att vara här. Jag kan verkligen vara en person med höga toppar och djupa dalar och det är verkligen inte lätt när de är svårt. Men ibland är det nästan värt det, då man senare kan känna så mycket glädje på en och samma gång.
Här kommer några snapshots från veckan som gått:
